Syrien, världens kanske för tillfället största människorättsliga kris, är brutalare än Israel. Grattis Israel.
Förutom det, "vilken slutsats bör vi dra? Att en diktatur bör bedömas med en annan moralisk måttstock än en demokrati? Att ett brott är mindre orätt för att det begås av en regim utan skrupler?"
Jag häpnar.
Varför engagerar sig Neuding någonsin när demokratier i Västeuropa bryter mot mänskliga rättigheter? Det finns ju alltid betydligt värre brott begångna i diktaturer mer värda hennes uppmärksamhet.
För mig som amerikan ger dock USA's enorma ekonomiska stöd i olika former till Israel - betydligt större än till något annat land - mig ett större ansvar för hur just den regimen beter sig.
Ja, jag anser att vi har ett specifikt moraliskt ansvar att försöka påverka den vi har starka förbindelser med, och därmed stort inflytande över.
lördag 21 april 2012
måndag 2 april 2012
Reepalu - jag ser mig själv i dig och det är så ledsamt
Läste nu i SvD att Löfven uttalat sig (specifikt har han tagit bladet från mun och utan hymlande slagit fast en gång för alla det som vissa av oss misstänkt ett tag nu, att Reepalus uttalanden var "inte bra") och träffat Judiska centralrådets ordförande.
Blir mer och mer ledsen av det här. Jag hatar att delta i hetsjakter på personer som gör sina jobb mycket bättre än jag hade gjort dem. Jag har försvarat Obama gud vet hur ofta för miljoner gånger värre saker. Jag är sällan intresserad av att kalla folk antisemiter, rasister, sexister osv mot deras nekande, att tjafsa om vad som finns i deras själar... Och jag brukar tro det bästa. Här tror jag Reepalu begått misstag därför att så många på högerkanten vill få honom att "erkänna" att han tagit emot "för många" muslimska flyktingar i Malmö, etc. Han har känt pressen och tryckt tillbaka och det blev alldeles för hårt. Jag tror mig förstå honom.
Vad jag inte kan förstå eller acceptera är framhärdandet i att skuldbelägga offren, och i att framställa Malmös judar som själviska och taskiga mot honom, och alla omskrivningarna om vad exakt han sa, och den totala oförmågan till en uppriktig ursäkt. För detta kan faktiskt försätta judarna i Malmö i en ännu värre situation. Det ger så åt helvete fel signaler. Och dessa non-apologies och detta "medlande" med judiska talespersoner från S är så problematiskt, för det är liksom inte bara de som tar illa upp och måste "blidkas" så de slutar bråka och får sossarna att se illa ut. För många av väljarna tror jag det också är relevant att fel är fel.
Men samtidigt fattar jag visst, för jag har gjort samma skit själv, så många gånger. När man blir anklagad för hemska saker och folk är arga och beredda att överge en försvarar man sig. Just när man som mest skulle behöva kunna känna själv var man gjorde fel blir man oförmögen till det. Ens själ blockerar kritisk insyn.
Jag vet att jag måste akta mig för att projicera. Men jag tror mig veta att för Reepalu är antisemitism monstruöst, att han känner sig anklagad för att vara ett monster. Så om han nu gått omkring med en skuldmedveten irritation mot denna lilla grupp vars utsatthet blir så väldigt politiskt besvärlig, och låtit det komma fram i ord om kanske aldrig i politisk handling, kommer han inte kunna bli medveten om det.
Särskilt inte så länge skadeglädjen från högern över en uppriktig ursäkt faktiskt skulle kunna skada partiet mer än detta politiska spel kommer göra.
Jag har använt ordet själ alldeles för många gånger i en text om politik.
Tillägg 1:
Helvete vad media eldar på det här. "Reepalu kontaktad av Israel" har ju onekligen en mer dramatisk klang än "Reepalu kontaktad av Israeliska ambassaden, som som alla vet på ambassaders vis knappast har något bättre för sig den här veckan". Det sorgliga är förstås att det underblåser vissas konspiratiska syn.
Tillägg 2:
Av någon anledning har DNs artikel betydligt mer rättframma citat från Löfven än SvD's rapportering om samma sak. Varför orkar jag knappt spekulera i, men det gör kanske skillnad. Reepalus är samma hjärtskärande bullshit - han hävdar att han inte sa vad han faktiskt sa, och är hemskt ledsen att judiska församlingen är så high maintenance att han tydligen måste springa på möten med dem stup i kvarten "så vi inte missförstår varandra", men vad gör man?
Tillägg 3:
Jag gick inte in på Israel-Palestina-konflikten därför att om jag ska prata om det i samband med antisemitism kräver det egentligen att jag har mer än en bråkdel av hjärnan ikopplad. Det gör mig ingenting numera att bli kallad antisemit av folk med åsikter långt ifrån mina egna på området - när jag vet att jag uttryckt vad jag verkligen står för väl. Däremot behöver inte världen fler onyanserade och klumpiga uttalanden om konflikten, vilket gör att jag håller käften oftare än jag gjorde en gång i tiden.
Men i all korthet så tycker jag personligen att Chomskys analys av situationen brukar vara briljant, som det mesta han säger.
(Och ja, så småningom planerar jag att hitta en annan kanal för dessa känslor än facebook uppdateringar och stream-of-consciousness bloggande, men whatever, det är terapi, inte som att nån läser dem förutom nån nitisk potentiell framtida arbetsgivare som köpt dem av data miners. Men det är flera år tills dess och man får anta att även de nöjer sig med att ögna igenom det mesta.)
Blir mer och mer ledsen av det här. Jag hatar att delta i hetsjakter på personer som gör sina jobb mycket bättre än jag hade gjort dem. Jag har försvarat Obama gud vet hur ofta för miljoner gånger värre saker. Jag är sällan intresserad av att kalla folk antisemiter, rasister, sexister osv mot deras nekande, att tjafsa om vad som finns i deras själar... Och jag brukar tro det bästa. Här tror jag Reepalu begått misstag därför att så många på högerkanten vill få honom att "erkänna" att han tagit emot "för många" muslimska flyktingar i Malmö, etc. Han har känt pressen och tryckt tillbaka och det blev alldeles för hårt. Jag tror mig förstå honom.
Vad jag inte kan förstå eller acceptera är framhärdandet i att skuldbelägga offren, och i att framställa Malmös judar som själviska och taskiga mot honom, och alla omskrivningarna om vad exakt han sa, och den totala oförmågan till en uppriktig ursäkt. För detta kan faktiskt försätta judarna i Malmö i en ännu värre situation. Det ger så åt helvete fel signaler. Och dessa non-apologies och detta "medlande" med judiska talespersoner från S är så problematiskt, för det är liksom inte bara de som tar illa upp och måste "blidkas" så de slutar bråka och får sossarna att se illa ut. För många av väljarna tror jag det också är relevant att fel är fel.
Men samtidigt fattar jag visst, för jag har gjort samma skit själv, så många gånger. När man blir anklagad för hemska saker och folk är arga och beredda att överge en försvarar man sig. Just när man som mest skulle behöva kunna känna själv var man gjorde fel blir man oförmögen till det. Ens själ blockerar kritisk insyn.
Jag vet att jag måste akta mig för att projicera. Men jag tror mig veta att för Reepalu är antisemitism monstruöst, att han känner sig anklagad för att vara ett monster. Så om han nu gått omkring med en skuldmedveten irritation mot denna lilla grupp vars utsatthet blir så väldigt politiskt besvärlig, och låtit det komma fram i ord om kanske aldrig i politisk handling, kommer han inte kunna bli medveten om det.
Särskilt inte så länge skadeglädjen från högern över en uppriktig ursäkt faktiskt skulle kunna skada partiet mer än detta politiska spel kommer göra.
Jag har använt ordet själ alldeles för många gånger i en text om politik.
Tillägg 1:
Helvete vad media eldar på det här. "Reepalu kontaktad av Israel" har ju onekligen en mer dramatisk klang än "Reepalu kontaktad av Israeliska ambassaden, som som alla vet på ambassaders vis knappast har något bättre för sig den här veckan". Det sorgliga är förstås att det underblåser vissas konspiratiska syn.
Tillägg 2:
Av någon anledning har DNs artikel betydligt mer rättframma citat från Löfven än SvD's rapportering om samma sak. Varför orkar jag knappt spekulera i, men det gör kanske skillnad. Reepalus är samma hjärtskärande bullshit - han hävdar att han inte sa vad han faktiskt sa, och är hemskt ledsen att judiska församlingen är så high maintenance att han tydligen måste springa på möten med dem stup i kvarten "så vi inte missförstår varandra", men vad gör man?
Tillägg 3:
Jag gick inte in på Israel-Palestina-konflikten därför att om jag ska prata om det i samband med antisemitism kräver det egentligen att jag har mer än en bråkdel av hjärnan ikopplad. Det gör mig ingenting numera att bli kallad antisemit av folk med åsikter långt ifrån mina egna på området - när jag vet att jag uttryckt vad jag verkligen står för väl. Däremot behöver inte världen fler onyanserade och klumpiga uttalanden om konflikten, vilket gör att jag håller käften oftare än jag gjorde en gång i tiden.
Men i all korthet så tycker jag personligen att Chomskys analys av situationen brukar vara briljant, som det mesta han säger.
(Och ja, så småningom planerar jag att hitta en annan kanal för dessa känslor än facebook uppdateringar och stream-of-consciousness bloggande, men whatever, det är terapi, inte som att nån läser dem förutom nån nitisk potentiell framtida arbetsgivare som köpt dem av data miners. Men det är flera år tills dess och man får anta att även de nöjer sig med att ögna igenom det mesta.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)