fredag 30 mars 2012

Hen är enda korrekta pronomen för vissa (+ könsidentitet 101)

Bara en påminnelse.


Uppdatering: jag skrev detta för att jag inte hittade någonting om könsöverskridande personers behov av ordet hen i svenska debatten. Den var ett försök att förklara vissa saker, egentligen riktad till diverse oförstående och fientligt inställda personer jag pratat med.
Strax efter hittade jag detta utmärkta blogginlägg om det, från en person som själv är berörd. Dessutom en underbar skribent. Rekommenderar starkt att läsa hens text istället.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag såg filmen "XXY" med några vänner, och när vi diskuterade den efteråt blev det genast problem med att hänvisa till huvudpersonen, som ju är intersex och inte har valt en könsidentitet.
"Hen, då? Jag har aldrig stött på någon som sagt det förutom när det diskuteras, men..."
"Det är fjantigt!"
Fnyste genast någon, med märkbar irritation. Jag hade dittills helt missat att detta var en debatt i Sverige och stirrade frågande på min oflexibla bekantskap.
"Jag läste om ett par som kallar sitt barn för 'hen' - de säger inte till nån vilket kön det är!"

Sedan dess har den här debatten oroat mig. Här satt jag med folk som hade förståelse och sympati och respekt för en könsöverskridande person, men tvärvägrade att använda det pronomen dessa personer brukar föredra. 
För för dem skulle det innebära att förespråka en könsneutral värld, där det kanske skulle bli politiskt inkorrekt att ens nämna kön och alla skulle ljuga för barnen om det.
Hur blev det såhär?

Jag kommer gå in på det mer i en annan post. Låt mig börja med att förklara vad jag pratar om när jag pratar om betydelsen av "hen". Vad grejen är med folk som vill kallas det.

Jag är kvinna. (Ingen introspektion kring det följer här, jag lovar. Det är bara för att vara tydlig.)


Folk kallar mig "hon", jag tänker på mig själv som en hon, och det gör den här texten nödvändigtvis oinspirerande. Folk som verkligen är intresserade av könsöverskridande personers upplevelser ska förstås läsa deras egna bloggar och böcker.
Men det är ju inte alla som är. När jag jobbade på en text om striden om "hen" märkte jag att jag behövde sammanfatta de personer ordet handlar om. Förmodligen förtydliga vilka jag menar och vad deras grej är.
Det är så självklart för mig varför pronomen behövs att jag först verkligen inte förstod hur det kunde vara en debatt. Men det är ju bara för att jag råkat intressera mig för just könsöverskridande personer i åratal. (Och missade media-sammanhanget - jag bodde ju utomlands när det först började.)

Så. Jag modifierar min förståelse av kön och könsidentitet hela tiden.

Men såhär förstår jag saker och ting:


De allra, allra flesta människor man stöter på är män eller kvinnor. Man frågar dem om deras kön och utan större eftertanke eller ångest svarar de; man, eller kvinna.

Inte nödvändigtvis så att de alla föddes med en XX- eller XY-uppsättning kromosomer, med alla könshormonstyrande gener på de vanliga ställena, eller alla könshormoner i den vanliga balansen under fosterutvecklingen eller senare, eller könsorgan som särskilt liknar skisserna i anatomiböcker. Och även när de nu gjorde det är det ändå inte alltid hjärnan var med. (Hur förklarar man annars de identiska tvillingarna, där bara den ena är transsexuell?)
Och inte så att de alla är OK med allt vad deras könsidentitet för med sig.
Så ingenting är enkelt.
Men intersex eller inte, trans eller inte, med stereotypa eller flexibla könsroller - de flesta har en uppfattning om sig själva som kvinnor eller män.

Men så finns det då en liten minoritet personer vars könsidentitet är något annat. De brukar beskriva sin upplevelse av sig själva som antingen könsneutrala, utan kön, eller som något mellan man och kvinna, med drag av båda. Ibland har de fötts med fysiskt könsambivalenta drag, ofta inte.
Jag kallar dem alla könsöverskridande här. Det finns många bättre begrepp, men de är också mer specifika - jag vill sammanfatta alla som personligen behöver pronomen "hen".

Varför ska jag påtvingas politiskt korrekt trams om att det finns fler än två kön?

Nu har ju dock de flesta fått inse att det finns och alltid har funnits människor som inte passar i de två fack vi nöjt oss med i stora delar av Europa de senaste årtusendena. (Jag rekommenderar varmt PBS'  "Map of Gender-Diverse Cultures" för den som tror att könsöverskridande uppfanns i USA på 70-talet.)

Men här och var har jag sett mycket ilskna kommentarer över att "alla ska anpassa sig till en liten liten minoritet igen". Några tror till och med (med en paranoid tolkning av feminism) att agendan är att göra oss alla, eller åtminstone våra barn, till könsöverskridande personer.

Så i korthet: ja, könsöverskridande är en mycket liten minoritet, jag skulle gissa på ungefär lika många som är transsexuella.
Nej, att ha ett ord som korrekt beskriver en människa är inte en "anpassning". Språket ska beskriva verkligheten. Dessa personer är verkliga. Om du har träffat en inser du snart att "hon" eller "han" är otillräckliga för att beskriva dem.
Ja, att använda "hen" i andra sammanhang än om dem verkar vara främst ett feministiskt projekt.
Nej, det är inte något som kan eller är tänkt att ändra människors könsidentitet.

Vi vet inte vilka faktorer som påverkar att barn identifierar sig med ett av könen man eller kvinna eller inte gör det. Men varken språkbruk eller jämställdhet i samhället har någonsin observerats påverka detta. Läs gärna om nordamerikanska two-spirits, indiska hijra, gamla judiska texters androgynos, tumtum, ay'lonit och saris, samoiska fa'afafine, etc etc för exempel på hur andra kulturer och tider har sett variationer av kön.

Det är alltså inte den verklighet som existerar, utanpå och inuti människor, som vi behöver ändra på. Utan bemötandet av den. Vi måste erkänna all den variation som faktiskt finns, i vårt språk och i attityder.

Som det är idag visar vårt samhälle i alla fall tydligt att könsöverskridande är något som ska straffas, och utmäter hårdast straff till de som inte ens har en manlig eller kvinnlig könsidentitet.
På dagis, i skolan, på praktiken, på jobbet, i familjen, på tunnelbanan, i affären.
Och tyvärr framförallt där de behövt stöd som mest - på polisstationen. På sjukhuset.
Det har de berättat om på många ställen - här och här och här och här till exempel.

Det är om dessa personer "hen" används som pronomen idag, av personer som förstår och respekterar dem.

Någon annan gång lägger jag kanske upp något om de andra idéerna för ordet - de vissa feminister och genuspedagoger har lagt fram, till exempel. Tankarna bakom det och praktiken. Jag har skrivit en hel del om det, men andra har skrivit mer och bättre. Otroligt mycket missuppfattningar har å andra sidan också publicerats. Jag får se.


Men till stor del är det här två separata frågor. Som med vilken grupp som helst finns det könsöverskridande personer som har olika radikala idéer och vill förändra samhället på ett eller annat sätt, och andra som mest vill vara ifred. De politiskt aktiva kommer förstås höras mer.
Alla människor behöver dock bli sedda och respekterade. Den minimala samhällsförändring det innebär  att språkligt erkänna deras existens är ingenting att debattera om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar